Svensk ordbok 2009, webbversion

gripa in´ verb grep gripit, pres. griper grip·er●äv. fast sammansättn., seingripa aktivt blanda sig i händelse­förlopp e.d. komm.när pojkarna började slåss grep läraren inregeringen grep in under krisen och räddade banken från konkursgripa in (i ngt), gripa in (mot ngn/ngt)sedan 1812Subst.:ingripande; ingrepp