Svensk ordbok 2009, webbversion
verb grep gripit, pres. griper
grip·er●äv. fast sammansättn., seingripa
aktivt blanda sig i
händelseförlopp e.d.
komm.när pojkarna började slåss grep läraren inregeringen grep in under krisen och räddade banken från konkursgripa in (i ngt), gripa in (mot ngn/ngt)sedan 1812Subst.:ingripande;
ingrepp